Vändningen

Det gick från natt till dag, från mörkt till ljust, från botten till toppen. Läste förra inlägget och det var minst sagt ingen munter Lovisa som skrev det inlägget, en som nästan gett upp. Men författaren till detta inlägg är en helt annan. De senaste veckorna har varit helt ofattbara. Började med ett telefonsamtal när jag satt på en trevlig lunch med frugan. Dagen därpå satt jag på en stol och blev intervjuad. Gick ut från det rummet med ett anställningsbevis i väskan och en euforisk känsla i kroppen. Den första jag ringde med nyheten var lunchsällskapet dagen innan. Kunde inte sluta le den dagen. Klockan 6 dagen därpå tog jag mina första staplande steg på min nya arbetsplats. Nu har jag varit där i två veckor och det känns hur bra som helst. Det var del 1.
 
Del 2 bestod av ett mejl från au pair-hemsidan jag använder mig utav. Jag hade fått svar från en potentiell familj och inte vilken som helst, utan den som bodde 10 minuters gångväg från Triumfbågen. Ett positivt besked dessutom. Kommer ihåg att jag skrek OMG gånger 3 och väckte hela familjen den morgonen. Så igår satt jag och knappade ihop ett litet svar på rostig franska och fick ytterligare ett svar från dem idag med deras mejladress och Skype. Känns sjukt att jag förhoppningvis återvänder hem till Sverige nästa år med ett tredje språk i bagaget. Måtte det bli bra det här, det är detta jag vill just nu!
 
Så så ligger det till. Livet vände totalt inom loppet av två veckor och jag är bara så glad just nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Har inte känt så här på så länge, om ens någonsin. Börjar verkligen uppskatta livet igen.
 
 
 
 
PS. Jag har även en egen bil nuförtiden. DS
PS2. Förvänta er bättre uppdatering nu med mig på bättre humör. DS2
PS3. Och bloggen kommer verkligen komma till liv i höst, om jag nu är i Paris. DS3