Dagen D

Snipp, snapp, snut så var Parisäventyret slut. Allt började för 10 månader sen och nu så avslutas det här livskapitlet. Skulle dock vilja dela upp det i två delar. Den första delen började med mycket förväntningar och en massa nya upplevelser som gjorde mig mycket starkare som människa. Men sakta, men säkert kom vändningen och snart var verkligen allt i botten. Tror aldrig jag mått så dåligt som jag gjorde november 2014. Minns skype-samtalet med mamma som gjorde att bubblan som jag levde i sprack, jag mådde inte bra och jag kunde inte fortsätta leva under de förhållandena. Känslan när bussen stannade vid Örebro resecentrum och när jag fick återse mina föräldrar kan ha varit den mest befriande som jag någonsin känt och jag har aldrig sovit så gott i min egna säng som den natten. 
Även om Parisäventyret då fick ett abrupt slut så kände jag att jag inte var helt klar, jag hade ju ändå avsatt nästan ett år för att vara där. Men det kanske var karma som gjorde att jag kom i kontakt med en ny au pair-familj som bara hade fördelar om man jämförde med den andra, och de levde verkligen upp till det. Så del två kan ha varit den bästa tiden i mitt liv, trots alla missöden med vänsterfoten. Paris kommer alltid ha en speciell plats i mitt liv och den här upplevelsen har gjort mig till en mycket starkare människa. Har lärt känna så mycket fina och härliga människor, men har nog framförallt fått lära känna mig själv. Om man jämför Lovisa från i höstas och nu så är de två olika personer. Nu är jag peppad på framtiden och det ska bli kul att få börja på ett nytt livskapitel, vad det ska innehålla återstår att se. 
 
Bild från en morgon med ett folktomt Champ de Mars och kvalitetstid med Leffe. Vi ses snart igen!


Kommentera här: